Vilken fantastisk dokumentärserie. Vilket mod och vilken styrka både de som medverkar och som gjort serien visar. Man blir både glad och ledsen på samma gång av att titta eftersom det kommer så nära, ens värsta skräck, att få en sjukdom, en dom, en tidsfrist. I kväll visas det andra avsnittet men man kan även se delarna i efterhand på svt.se

Själv vet jag hur tufft det kan vara. Min mamma drabbades av cancer när hon var 63. Pigg, glad och i högsta grad levande, lycklig över sina barnbarn och det nya (!) jobbet. Att få en dom när du får veta att tiden du har kvar är kort, att ingenting finns att göra - när ingenting ens finns att försöka med, Då är det svårt. Så var det för henne, inga cellgifter, ingen operation, ingenting...bara att försöka hantera livet och göra det så drägligt som möjligt den korta tid du är kvar. För min mamma gick det inte mer än 6 månader från besked tills det hon dog. En plågsam och tuff tid även för alla som finns runtomkring. Nu har det gått 14 år. Sorgen går aldrig över men man hanterar den på andra sätt än man gör den första tiden. Ja, det vet alla som förlorat en nära anhörig eller vän.