Idag fick min pappa diagnosen Alzheimer.  Den är konstaterad utifrån ett ryggmärgsprov så det är inga diskussioner. Hur konstigt det kanske kan låta så tyckte jag att det var bra. Rent genetiskt är det ju inget att hurra över men om jag bortser från det så öppnar diagnosen många dörrar. Det blir betydligt enklare att få hjälp, dagvård, vettigt boende med mera. Hitills har han "ramlat mellan två stolar" och det har varit svårt att få igenom vissa stödinsatser. Jo, en lättnad faktiskt.

 

GladaKatarina

18 december 2008 11:43

Det är ju underbart med diagnos! Då VET man: både vad som är möjligt och omöjligt och något av vad man kan förvänta sig! Så glad för din och hans skull! Stor lättnad! En riktig julklapp!

http://gladakatarina.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi har ju vetat det i flera år, det att dottern velat göra en tatuering. Nu är hon myndig sedan ett tag tillbaka och vi kan inte göra så mycket åt det. Jag vet att det är jättevanligt numer men jag kan fortfarande inte tycka att det är snyggt. ...

Mm, alldeles strax så kommer det en som spanat in kattungarna på min hemsida och är intresserad av att köpa en. Voj, voj. Jag gruvar mig redan till de ska flytta härfrån. Nu har jag ju ett tag på mig att gosa med dom eftersom det tidigaste de kan fly...

Ja, just nu är det ju det här, dvs kattungarna. som är viktigast...vad bryr man sig om svininfluensan som härjar hårt på skolan där yngsta sonen går (japp! Han går på den som det pratats om en hel del i nyheterna) Låt mig presentera underverken ige...

 Så blev det då till slut en liten Burmakull i huset. Natten den 27 september födde Bimzan 5 små bebbar. På söndag blir dom två veckor. Två honor och troligtvis 3 hanar. En av bebbarna är jättesvår att avgöra om den är en hane eller hona. Just nu för...

Nu har jag inte varit här på evigheter! Orken och lusten att  skriva började tryta så det blev helt enkelt inte av. Nu skriver jag istället en del inne på viktklubb.se:s sida. Den besöker jag dagligen för att skriva in vad jag äter och ska förhoppnin...