...är inte alltid så lätt. När man blir något av en förälder för sin förälder så blir livet en aning komplicerat. Ofta får man hoppa in och "ta över", tillrättalägga det han säger till kassörskan på affären eller läkaren som ställer frågor. Jag brukar vänta in i det längsta med att lägga mig i men till slut så går det inte eftersom det kan bli rätt galet till slut.
Kul är det inte och tyvärr mest hela tiden förknippat med dåligt samvete att man inte gör nog. Han har ju hemhjälpen 4 ggr/dag och färdtjänst beviljad men ändå, han sitter ju där de flesta dagar ensam i sin lägenhet.

För frisk för "boende", för sjuk för att ta ansvar för sitt eget liv.

Suck! Ibland blir man bara så trött...