Dt känns som att jag alltid klagar på något när jag skriver här. Å andra sidan är det kanske just det man behöver dvs få skriva av sig för att lätta lite på trycket. Nu går jag in i en period där jag måste träna mig i att tänka: "en sak i taget". Låter lätt men är det inte alla gånger.
Min pappa har fått plats på ett älderboende, gick fantastiskt snabbt med tanke på vilka köer det är. Fantastiskt roligt men baksidan av det innebär jobb. Det ska packas och flyttas ut från en hel lägenhet, sorteras, slängas, fördelas mellan syskon, säljas bostadsrätt etc. Det är där min tanketräning kommer in. Just nu gäller det att bara tänka steg ett som är planera och flytta de nödvändigaste sakerna till pappas nya boende i helgen. Inte tänka på hela biten på en gång för då blir jag så trött, så trött...